Stor guide till tv-kannan

I termos-Sverige leder alla vägar till Jönköping. För även om det under 1900-talet även fanns mindre tillverkare i Trelleborg, Kalmar och andra orter, var Jönköping det självklara navet i isolerflaskornas värld. Här låg både Termoverken, som hade grundats redan 1915, och Jönköpings Vacuumindustri, som startade 1946. Dessa företagsnamn kanske inte är bekanta för så många i dag, men deras starka varumärken känner desto fler till: Kokhett och June.

I mitten av 50-talet blev Termoverken först med en het nyhet: en termos i ”serveringsmodell”  med elegant hölje av korgflätad plast! Detta var i televisionens barndom, när det designades många föremål som skulle underlätta livet för tv-tittare. Att det då måste finnas en ändamålsenlig termos, lika praktisk och snygg som en vanlig kaffekanna, kan ju tyckas självklart. Benämningen ”tv-kanna” uppstod som en ordlek på Termoverkens förpackning till den nya kannan, där bokstäverna T och V förstorades i texten Te-Ve-kanna. Te-Ve stod alltså ursprungligen för TermoVerken och inte för television! Men namnet tv-kanna etablerade sig som vi vet i hela branschen som beteckning för den nya produkten. Och strax kom June med en bulligare variant med snarlikt flätad plast.
– Det var inte ovanligt att kannorna kom i retur efter att plasten smält. Många trodde ju att man kunde hålla termosen varm på spisen som med vanliga kaffekannor …, minns Anders Schierenbeck, sonson till en av Termoverkens grundare.
Redan som 11-åring arbetade han under skollov i fabriken. Mest intensiv var produktionen under slutet av 50-talet och början av 60-talet.
– Hela familjen fick rycka in och jobba framåt jul!

Under 60-talet väcktes intresset för termosar hos allt fler företag, inte minst inom plastindustrin. I jakten på ny spännande design och funktionella finesser anlitades namnkunniga formgivare som Carl-Arne Breger och Sigvard Bernadotte. Hos Jönköpings Vacuumindustri svarade Arne Erkers, som tidigare gjort sig känd som designer för Kockums Emaljerverk, för formarbetet. Tättslutande expanderproppar blev ett försäljningsargument, liksom kannor som ”serverar med proppen i” (där man alltså kan hälla upp utan att avlägsna proppen).

Droppfria hällpipar och greppvänliga handtag överträffade varandra i raffinerade utföranden. Och den rätta, raka ”termoslinjen” gjorde det möjligt att placera filterhållaren på toppen och brygga kaffet direkt i kannan. Så småningom ledde designen med utbytbara underdelar till en explosion av färg och dekor-kombinationer. De riktigt exklusiva modellerna höll sig dock till en begränsad färgskala och detaljer av ädelträ. •

Hela reportaget om alla TV-kannor hittar du i Retro nr 3 , 2016. Köp numret här!

Varukorg