Gunnar Nylund uppslag 1
Gunnar Nylund uppslag 2

Gunnar Nylunds djur

Kaxiga papegojor och färgsprakande akvariefiskar. De djurfiguriner Gunnar Nylund ritade för Rörstrand är inga blyga typer. Och de är många nog att fylla ett helt zoo.

Gunnar Nylunds djurskulpturer

Gunnar Nylunds djurskulpturer är hans mest folkkära keramik, tillverkad under fem decennier, från 1930-tal till tidigt 1980-tal. Ett Nylund-djur var en presentartikel, högtidsgåva eller samlarobjekt, en finsak i fönstersmygar och på byråar. Ännu i dag samlas det på hans djur, kanske lite mindre febrigt än tidigare, men vem vet om inte intresset kan blossa upp.

 

Vicke Lindstrand, Mari Simmulson, Anna-Lisa Thomson, Lisa Larson och Stig Lindberg

Skulpturerna är stiliga, roliga och spännande som inredningsobjekt. Den keramiska nivån är högtstående. Nylunds mästerskap som skulptör var att skildra djurens karaktärer så att vi människor känner igen oss i dem. Detta delar han med andra keramiska skulptörer, Vicke Lindstrand, Mari Simmulson, Anna-Lisa Thomson, Lisa Larson och Stig Lindberg. Djuren skildrar oss och våra uttryck. Visst känner man sig som en bjäbbig pelikan ibland? Eller en korkad skunk.

 

Anställdes på Rörstrand

Nylunds pappa var den på sin tid kände skulptören Felix Nylund (1878–1940). Han lärde sin son att skulptera i sten redan i tonåren. De bägge tyckte om att rita av djur i zoologiska trädgårdar, något som Gunnar Nylund fortsatte med i jakten på inspiration. När han anställdes som konstnärlig ledare på Rörstrand 1931 hade han redan arbetat några år på Bing & Grøndahl i Danmark, bland annat med djurskulpturer, och det fanns påverkan från konstnärerna Jais Nielsen och Knud Kyhn. En annan influens kan vara Arabias Michael Schilkin. Djurfiguriner var en äldre Rörstrandsspecialitet som hade försvunnit när fabriken flyttade till Göteborg 1926. Gunnar Nylund tog upp traditionen med en ny och självsäker attityd.

 

Unika skulpturer och seriegods

Djuren producerades i olika klasser, från unika skulpturer, gjorda av Nylund själv, till limiterade serier och seriegods, tillverkade i tusentals exemplar. Antalet olika modeller har räknats till minst 155 stycken, men troligtvis är det fler. Vissa djur gjordes i olika storlekar, och otaliga glasyrutföranden förekommer. Nylunds djur finns inte i modellblad och inga uppgifter om årtal för design och produktionstid är samlade. Tillverkningen baserades på fabrikens säsongsnyheter – vår och höst – och beställningar från varuhus och porslinsbutiker. Storsäljande modeller gick i stadig produktion. Gick en modell trögt, till exempel ”Pekingeser, modell 222, svårsåld” eller ”Sjömanshund, modell 223, ingen stor artikel”, kunde varianter i andra glasyrer tas fram. Limiterade serier såldes tills det maximala antalet, oftast 250 eller 300 exemplar, uppnåddes. Hur många av dessa serier som verkligen sålde slut är ovisst. En slutsåld variant kunde få en ny glasyr och återlanseras. Ett hästhuvud, formgett i tidigt 40-tal, kallades på det viset för en ”nyhet” år 1957.
Fabriken beställde hela tiden nya modeller, till exempel hösten 1947, när Nylund ombads att ta fram ”lodjur, svan, elefantgrupp, zebu-ko, vinthund, lejongrupp, apgrupp”. Modeller slopades, till exempel lades 12 djurmodeller ner i juni 1949. Så förändrades Nylunds menageri i en keramisk evolution genom decennierna.

 

Hela reportaget om Gunnar NYlunds djur hittar du i Scandinavian Retro nummer 4, 2019. Köp numret här!