Sven Fristedt textiler
Redan under praktiken hos Borås Wäfveri gjorde Sven Fristedt, då 18 år, väsen av sig. Mönstret Plexus, som han ritat med fetkrita, gick inte trycka i fabriken. Då bestämde chefen Inez Svensson att det skulle bli företagets första filmtryck och tryckas hos Ljungbergs Textiltryck.
– Det muttrades nog en del bland de andra i ateljén. Men det brydde jag mig inte om, jag visste ju att jag snart skulle tillbaka till Stockholm, minns Sven Fristedt, som numera bor i Simrishamn sedan många år.
Plexus blev en stor framgång och producerades av Borås Wäfveri ända in på 80-talet, så Inez visste nog vad hon gjorde när hon lät praktikanten åka gräddfil ända till tryckeriet i Floda. På inrådan av rektor Göta Trägårdh avbröt Sven Fristedt strax därefter studierna på Beckmans för att rita mönster åt textilföretaget MAB-MYA i Malmö.
I efterhand önskar han att det hade funnits någon där som sagt ”gör om, gör bättre”.
– Det mesta jag gjorde åkte direkt i väg till tryckeriet, det fanns ingen som sa ”nej, det där var inte bra”, vilket någon borde ha gjort.
Anställningen i Malmö förde dock det goda med sig att den framsynte direktören Carl-Axel Frick presenterade unge herr Fristedt för Katja Geijer. Hon behövde någon som ritade tyger till modeföretaget Katja of Sweden.
– Då blev det lite fart! Jag gjorde en del riktigt bra grejer för dem, säger Sven Fristedt entusiastiskt.
Hans dröm hade en gång varit att bli konstnär, att få ta ut svängarna.
– Det var när jag såg Viola Gråstens tyger som jag förstod vad man kunde göra med textil.
Från mitten av 60-talet och ett par decennier framåt ritade Fristedt främst mönster för Borås Wäfveri och Ikea. I boken Ikea the Book beskrivs hans produktion som ”lika flummig som Beatles och minst lika grafiskt elegant som den som levererades från Maija Isolas Marimekko”.
– Flummigt låter bra, åtminstone i mina öron. Klart man påverkades av andra. Marimekko gjorde fantastiskt dramatiska saker, och Josef Frank gjorde mycket fint för Svenskt Tenn. På en mässa i Milano upptäckte jag designern Ken Scott. Han gjorde jättevackra mönster för Falconetto.
Nu när han i samband med denna artikel rotat igenom gammalt material, konstaterar han nyktert, ja nästan nöjt:
– Jag är förvånad över hur mycket bra jag gjort, det är i alla fall inget jag direkt skäms över.
Hela reportaget om Sven Fristedts textilier hittar du i Retro nr 2 , 2014. Köp numret här!