signe_persson_melin_kryddburk
signe_persson_melin_kryddburk

Signe Persson-Melins kryddburkar

Robusta och märkligt moderna med sina stämplade bokstäver. Signe Persson-Melins korkförsedda kryddburkar har överlevt alla kökstrender sedan 1955.

Att samla på Signe Persson-Melins kryddburkar är ett projekt för den tålmodige. Alla som hyser hopp om att få ihop en komplett samling bör genast ge upp. Kryddburkarna har tillverkats för hand mellan 1955 och 1966 i Signes verkstad i Malmö, och någon förteckning över produktionen existerar inte.
– Vi gjorde de burkar kunderna ville ha, med den text som önskades. Jag minns att det bland annat blev en burk för p-piller, berättar Signe själv på telefon.

Vid sidan om curry, rosmarin, kryddpeppar och alla de andra kryddorna gjordes exempelvis även sockerströare med texten SSA, specialbeställda av Svenska Sockeraktiebolaget, och en gulglaserad souvenirvariant med texten Skåne.

Kryddburkarna på H55

Formen kom först. Signe hade nämligen redan före 1955 gjort stengodsburkar i samma modell, räfflade och delvis vitglaserade men utan text. Hon hade även gjort helt vitglaserade kryddburkar stämplade med blytyper från ett nedlagt tryckeri. När det drog ihop sig till att ställa ut på H55, den stora konstindustriutställningen i Helsingborg 1955, hade hon hittat fram till det numera klassiska utseendet: text präglad på räfflat och oglaserat gods i kombination med vit tennglasyr.
På samma utställning presenterade textilformgivaren Astrid Sampe kökshandduken Perssons kryddskåp. Någonstans på vägen hade hon alltså före utställningens öppnande hunnit snappa upp vad Signe höll på med. Signe minns inte riktigt hur det gick till.
– Astrid hade väl sett kryddburkarna när vi planerade utställningen och sedan gjort kökshanddukarna väldigt fort. Ibland kan saker gå undan! Det var i alla fall väldigt kul att hon gjorde det.

Kosta Boda, Boda Nova, Höganäs Keramik och Rörstrand

Kryddburkarna må vara ganska små och behändiga, men tillverkningen blev tidskrävande när varje bokstav måste stämplas för hand. För att klara produktionen tog Signe hjälp av praktikanter i ateljén. Till slut upphörde produktionen ”när det började bli för jobbigt”.
– En variant som vi tyvärr aldrig gjorde var Grovt salt, konstaterar hon nu självkritiskt. Det hade varit bra att ha i dag när så många använder flingsalt, men det var inte lika vanligt förr.
Efter sju decennier kan Signe Persson- Melin blicka tillbaka på en omfattande produktion, prestigefyllda uppdrag och flera tunga utmärkelser. Parallellt med hantverket och konstnärskapet i den egna ateljén har hon haft stora framgångar som formgivare, bland annat i samarbete med Kosta Boda, Boda Nova, Höganäs Keramik och Rörstrand.
Men det där med att vila på lagrarna har aldrig legat för Signe, 93 år i sommar och fortfarande verksam. •

 

Hela reportaget med Signe Persson-Melins kryddburkar hittar du i Scandinavian Retro nummer 2, 2018. Köp numret här!

 

Signe Persson-Melin

1925 Föds i Ullstorp utanför Tomelilla i Skåne. Flyttar snart med familjen till Malmö där pappa Eric Sigfrid Persson är tongivande byggmästare.
1943–44 Hoppar av gymnasiet och praktiserar på keramikverkstäder i Lomma och Höganäs.
1944–49 Utbildar sig på Konstfack i Stockholm och Kunsthåndværkerskolen i Köpenhamn.
1950–66 Driver egen keramikverkstad i Friluftsstaden i Malmö. Från 1951 är drejaren Ernst Christensen anställd. Sköter personligen försäljningen till hemslöjdsbutiker runtom i landet.
1955 Får sitt genombrott som formgivare och keramiker på H55-mässan i Helsingborg. Gifter sig med reklammannen och grafiske formgivaren John Melin, som hon får sönerna Per och Truls med.
1957 Gör tillsammans med Anders Österlin utsmyckningen av tunnelbane­stationen T-Centralen i Stockholm.
1958 Tilldelas prestigefyllda Lunningpriset. Övergår mer och mer till att arbeta med offentliga utsmyckningar.
1966–85 Avslutar samarbetet med drejare Christensen och flyttar hem verkstaden till familjens villa. Ägnar större delen av sin tid åt att vara frilansande formgivare hos Boda, Boda Nova, Rörstrand m fl.
1986–90 Sveriges första professur i keramik- och glasavdelningen på Konstfack.
1993–95 Återinträder som professsor på Konstfack.
1995 Startar ateljé i Gustavsbergs nedlagda industrilokaler tillsammans med Kennet Williamsson.
1999 Flyttar tillbaka till Malmö, öppnar sin nuvarande verkstad. Koncentrerar sig på konstnärligt skapande, men formger även för bland andra Svenskt Tenn, Design House Stockholm och Byarums Bruk.