Mari Simmulsons fantastiska keramik

Mari Simmulsons figurativa dekorer för Upsala-Ekeby på 50- och 60-talen är en skatt av sprakande färg och lust på ett ofta grovt och mörkt gods. Nu visar vi 61 olika och snarlika motiv, på fat, vaser, väggplattor och skålar.

Av Eva Wrede  Foto Bukowskis Market, Auktionshuset i Solna, Upplandsmuseet, Metropol, Auctionet.

Man behöver inte betrakta många av Mari Simmulsons dekormålade fat, skålar och vaser för att snappa upp favoritmotiven. Kvinnoansikten, fåglar och blommor, en och annan katt och häst …ja, ungefär där tar variationen slut.

Det är något naivt och rustikt över stilen. Allt avbildas platt tvådimensionellt, rakt framifrån. Kvinnorna, med mandelformade ögon bakom tunga ögonlock, ser sällan särskilt glada ut. Men glasyren sprakar av färg och lust på det ofta mörka godset.

Ja, det är lek och allvar, ljus och mörker, på samma gång – ett anslag som får Mari Simmulson att sticka ut i 50- och 60-talets keramik-Sverige, då det mesta var harmoniskt bekymmersfritt. Så hade hon också en avsevärt stormigare bakgrund än de flesta av sina samtida konstnärskollegor.

Efter studier i Tallin och München var skulpterandet Mari Simmulsons starkaste gren. Mest känd är hon kanske för sina ståtliga och ofta exotiska kvinnofigurer, som blev mycket uppskattade när de lanserades av Upsala-Ekeby på 50-talet. Men att göra dekorer till massproducerade fat och skålar, på det av somliga föraktade lergodset, hade hon inget alls emot, hävdar hennes äldsta dotter Mari Saretok.

– Mamma ansåg inte att det ena var större eller finare än det andra. Hon tyckte det var lika roligt att göra något som vanliga människor hade råd att köpa, som att göra något som hamnade i Dag Hammarskjölds våning i New York.

Nu är det 13 år sedan Mari Simmulson dog, men intresset för hennes mångfacetterade produktion finns kvar. Tillsammans med sin syster, Eva Rimm, bjuds Mari Saretok ibland in för att hålla föredrag om sin mammas liv och konstnärskap. Då berättar hon bland annat att Mari Simmulson tyckte mycket om Marc Chagalls målningar och att det inte är någon tillfällighet att just fågeln återkommer i så många av hennes dekorer.

– Fågeln står för andlighet, något som kan flyga. När en människa dör ska man öppna fönstret så att anden kan flyga ut, brukar man ju säga. Luften var viktig för henne, och hon sa väldigt tydligt att hon inte ville bli begravd i jorden.

Hela reportaget om Mari Simmulsons keramik hittar du i Retro nr 5, 2013. Köp numret här!