Kay Bojesens träfigurer
Inställning slår klass, brukar det heta i sportsammanhang. Som en parallell i designvärlden skulle man kunna lyfta fram Kay Bojesen. Föga tycks han ha bekymrat sig om vad som ansågs fint eller statusfyllt – han var inställd på att göra det som roade honom. Och det som roade honom mest var att leka med linjer som fick andra att le.
Kay Bojesens far var framgångsrik förläggare, och Kay själv siktade i unga år på en köpmannakarriär. Redan som 20-åring växlade han dock bana och började gå i lära hos ansedda silversmeden Georg Jensen. I början av 1920-talet gjorde han sina första leksaksprototyper i trä.
– Jag tror det var nyfikenheten som drev honom att prova ett nytt material. Kanske gjorde han också de första träfigurerna för att han fått en son, Otto, och blivit pappa, säger Gustav Rithmester som började samla Bojesensaker av en tillfällighet.
– Jag hittade en kanin för åtta kronor på loppis, och hade ingen aning om vem Bojesen var. Snart erbjöds jag 500 kronor för den där kaninen, och då väcktes min nyfikenhet. Men jag sålde såklart inte!
I dag är det de stora varianterna av apan och de andra klassiska djurfigurerna som värderas högst. Allra mest eftertraktade är den stora björnen och lunnefågeln, som båda nyligen sålts på nätauktion för runt 20 000 kronor styck. Bland samlare är Ole och Lise är heta, liksom hästarna, zebrorna och lilla hunden Tim.
– För tio år sedan kunde man fortfarande göra fynd. Jag köpte en tjock pansarbasse för 75 kronor då, i dag går den för 8 000 kronor på auktion. Numera vet även loppissäljarna att ta betalt…
Hela reportaget om Kay Bojesens lekfulla figurer hittar du i Retro nr 4, 2014. Köp numret här!