IRA-burkar från Danmark

Intresset för de danska Ira-burkarna från tiden runt 1970 har vuxit med lavinartad hastighet de senaste åren. ”Alla” vill ha en dekorativ plåtburk signerad Anita Wangel, Ethel von Horn eller Arne Bentsen på hyllan i köket. Och har man en vill man ha en till, i en annan färg, eller kanske en bricka i samma stil. Facebook-gruppen Plåt & plast burkar från 60-70 talet som bildades för två år sen har i dag över 1 500 medlemmar, som dagligen köper, säljer och inrapporterar nya fynd.

Så, nu är det dags att visa dessa fantastiska färgsprakande plåtburkar, tänkte vi. Berätta om fabriken och formgivarna, och…
Det var lättare sagt än gjort. Burkarna fanns visserligen, och tack vara de idoga – nästan undantagslöst kvinnliga – samlarna, kan vi här visa upp många burkar, brödskrin, brickor och underlägg, till och med en papperskorg.

Värre var det att hitta fabriken och formgivarna. Fabriken var spårlöst försvunnen, och formgivarna var inget mer än namn längst ner i kanten på en burk. Absolut ingen visste något om någon. Fanns det människor bakom namnen, eller var de bara påhittade signaturer? Och om de fanns, levde de? Hade de fortsatt som designers? Varför visste ingen?

Vi började leta. Ira-fabriken låg i Köpenhamn, och ägdes av detaljhandelskedjan Schou EPA, men lades uppenbarligen ner åren efter 1974 när plastföretaget Orth köpte Schou. Burkarna måste ha sålts genom Schou EPA, till varuhus och kedjor runtom i Norden, kanske också i Tyskland och vidare utomlands. För royalty betalades ut, och det blev en hel del pengar till formgivarna.

Formgivarna, ja. Vi trodde alla var danskar, med tanke på fabriken. Den förste vi hittade, Arne Bentsen, var också dansk. Men Ethel von Horn, i dag De Bendern, var svenska, och Anita Wangel finska. Så det var ett nordiskt samarbete, kan man säga.
Arne har nu hunnit bli 78 år, och är aktiv konstnär på Bornholm, Ethel, 77, är också pigg och bor i ett stort hus i Limhamn, men det var längesen hon
gjorde sina ”klipperier” som hon säger (hon klippte sina mönster) och Anita, ja, hon avled förra året efter ett långt kreativt liv, i första hand som emaljkonstnär.

Mer om dessa formgivares spännande livsöden går att läsa på sidorna framöver. Det är första gången deras insatser i detta sammanhang ges en betydelse. Anledningen till att det inte gjorts förut? Den stavas nog ”krimskrams i plåt sålt på postorder”, det var verkligen inte fint.

Men fint var det, redan då, och nu har nya generationer också upptäckt det.

Hela reportaget om IRA-burkarna från Danmark hittar du i Scandinavian Retro nummer 6, 2013. Köp numret här!

Varukorg