Arthur Percys Vinranka
Vinranka visades för första gången inför världsutställningen i New York 1939. Formgivaren Arthur Percy bidrog med ett fat med dekor i flytande blått som blev en av servisens första delar. Med sina små druvklasar och vinlövskrans i koboltblått påminde Vinranka om 1800-talets rokokoinspirerade teserviser. Tekniken för att skapa flytande blått hämtades från 1700–1800-talets England, där tillverkarna ville efterlikna kinesiskt porslin. Koksalt adderades i bränningen, vilket löste upp färgen och fick den att flyta ut. Blått var den enda färgen som klarade hela processen.
Som formgivare förhöll sig som i grunden var målare, ganska fritt till den diskreta klassicism som utmärkte den svenska varianten av art déco – det som kom att kallas Swedish grace. Hans kraftiga färger och yppiga, naturimiterande former hade ofta mer känsla av fest än vardag. Den rationella funktionalismen satte inte några varaktiga spår i Percys formgivning, även om hans stil under en period blev något stramare. Han hämtade inspiration från äldre formgivning men var samtidigt förankrad i sin samtid, vilket Vinranka blå är ett exempel på. ”I valet mellan det traditionella och det moderna valde han bådadera utan att bekymra sig särskilt om vilka regler han bröt mot”, konstaterar kulturjournalisten Anne-Marie Ericsson i sin bok om Arthur Percy. Tanken var att Vinranka skulle tryckas på en äldre servismodell men Arthur Percy var bestämt emot det. I stället skapade han en helt ny modell, AO, som påminner om hans gamla modeller, men där den karaktäristiska vinlövskransen passade perfekt in redan från de första skisserna. Utmärkande för AO är vågformen, som märks både på tallriksbrättet, den låga terrinen och kannorna. Modellen påminner om en blomma, eller en svepande krinolin ur filmen Borta med vinden som också premiärvisades 1939.
Vinranka blå blev Gefles största succé och marknadsfördes som en servis ”för den odlade smaken”. Bland annat köptes den in till Selma Lagerlöfs Mårbacka, där den till en början fanns i gästflygeln, numera kontor, och användes främst av författarinnans släktingar. Mårbackauppsättningen består av hela 210 delar, fördelade på både mat- och te- och kaffeservis, och har numera flyttats till minnesgården. År 1940 kom en röd variant och 1948 kom servisen i grönt och i svart. Den svarta varianten visades på Helsingborgsutställningen 1955, H55. Här kunde färgen inte göras flytande och därför fick trycket en helt annan effekt. Vinranka tillverkades fram till 60-talets slut. Då hade sättet den tillverkades på, i rundugnar och med koppartryck, blivit omodernt.