Leena Mörsky
Leena Mörsky2

Leena Mörsky för Rörstrand

Vi har äran att presentera Leena Mörsky, kvinnan bakom många Rörstrandsdekorer som hittills saknat ett formgivarnamn.

Leena Mörsky på Rörstrand

En Rörstrandsstjärna tänds igen. Leena Mörsky var mönstertecknare på Rörstrands porslins­fabrik 1963–1971. Att hennes namn har varit okänt i porslinskretsar beror på att Rörstrand hade som princip att de enda som fick sätta sina signaturer på produkterna var anställda konstnärer. Mönstertecknare och målare på fabrikens konst- och kollektionsavdelningar skulle vara anonyma, även om de skapade originaldekorer. Det var varumärket som skulle glänsa.

Tack vare Leena Mörskys systerdotter, Hanna Hanski Grünewald, kan vi nu härleda åtminstone en del av de dekorer Leena ritade under sina sju år på fabriken. Hanna växte upp med sin mosters porslin som var slit-och-släng-grejor i släkten. ”Jag drack ur hennes barnmugg Äppel Päppel när jag var liten”, berättar hon och minns Leena som en snäll person som gärna lekte och ritade med barnen i familjen. Som vuxen har Hanna månat om porslinet med mosterns dekorer. När Leena blev äldre och sjuklig insåg Hanna att mosterns berättelse skulle försvinna. En dag 2015 intervjuade Hanna henne, och under ett 40 minuters samtal dyker det upp fina glimtar av fabrikslivet på Rörstrand på 60-talet, men också minnen från skoltiden i Helsingfors. Leena Mörskys röst ger på ett förunderligt vis liv åt hennes föremål.

 

Studerade i Helsingfors

Hon växte upp i ett krigsdrabbat Karelen och som krigsbarn i Sverige under två år. Leena studerade på Konstindustriella läroverket i Helsingfors 1960–1963. Av flera hundra sökande var hon en av åtta som kom in. Utbildningen var krävande. Porslin att dekorera köptes av eleverna själva på Arabia. Efter skolan sände Leena arbetsprover till Rörstrand, dit hon var välkommen på provanställning som mönstertecknerska hösten 1963. Hon kom med tåget till Lidköping, möttes av Rosemarie Benedikt, en österrikisk dekormålare som kom att bli Leenas vän. Hon inkvarterades i ett rum i en villa. Dagen efter fick hon ett bord och penslar och visades runt i fabriken med sina dekormaskiner. ”Det var svårt att rita för dem. Vissa gjorde bara mönster på diagonalen eller med två färger och det var besvärligt att få passning”, berättade hon. Redan första arbetsdagen ritade hon ett mönster som gick i tryck. Det var högt tempo i målarsalen, ”som på löpande bandet, men jag gjorde som jag hade gjort i skolan, ritade och ritade”. Hon fick inte reda på vilka dekorer som gick i produktion. Namnen på dem sattes av ”KA”, kollektionsavdelningen. ”De hade sina egna poeter”, fnissar hon på inspelningen. Konstnärerna kom ofta in i målarsalarna, drack kaffe, rökte cigaretter och kontrollerade att måleriet utfördes rätt. Kanske snattades en och annan idé? När Leena besökte Rörstrands eleganta butik i Stockholm hittade hon i skyltfönstret ett av sina mönster på en servis märkt med Carl-Harry Stålhanes namn. ”Det kändes konstigt och orättvist, men jag sa just inget.” Hon var rädd att förlora sin plats.

 

Från finstilt 50-tal till en exotisk mönstervärld

Så småningom fick hon en bättre bostad och ett eget arbetsrum. Leena Mörskys dekorer utvecklades med tiden från finstilt 50-tal med tunna svarta linjer mot färgfält, till en frodigare, exotisk mönstervärld. I december 1970 drabbades Leena Mörsky av den stora friställningen, då 200 arbetare och de flesta konstnärerna avskedades. I arbetsintyget står det: ”Fröken Mörsky har visat prov på idérikedom och utfört dekorförslag som rönt uppskattning.” Så försvann hon ur porslinshistorien. Nu kan vi äntligen lära känna en del av Leena Mörskys mönsterskatt.

 

Hela reportaget med Leena Mörsky för Rörstrand hittar du i Scandinavian Retro nummer 2, 2020. Köp numret här!